Lets make pace!

Jag hade två äldre män på lunch idag, den ena var äldre än den andra och den äldre herren satt i rullstol. Den yngre herren berättade att han lider av svår hudcancer som han även har blivit opererad för fem gånger.
Den äldre herren var en av dem människor som uppfann Pacemakern, hjärstimulator. Han hade vart mycket på Karolinska sjukhuset i sina yngre dagar. Men det kunde inte han berätta själv för mig, det fick den yngre herren berätta. Inte på grund utav språket, engelska var inga problem alls med den äldre herren men jag mässtänkte att han led av lungcancer eller struphalscancer. Hans kropp hade gett upp hoppet om honom samt rösten ville inte hålla mer än ett ord
Det var två fantastiska människor som hade funnit varandra då båda deras fruar hade lämnat jorden. Båda var ensamma och den yngre herren visste att den sjuka äldre mannen även var i stort behov av hjälp. Han blev ungefär som en assistent, utan att ta betalt.
 
Jag kände mig hedrad att få servera dessa två herrar. Den äldren herren som var med och framställlde pacemakern, en hjärstimulator som bl. a min morfar hade i många år.
Och den andra herren, som berättade för mig att han kommer ta hand om den äldre herren, och inte be om något i gengäld förutom sällskapet, ända tills någon av dem lämnar den andre.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0